När det hettar till

En stor fördel med en långsam dator:

• Jag hinner tänka till

En stor Nackdel med en långsam dator:

• Jag hinner ilskna till

AAARRRGGGHH kan man säga då, fast jag är mer av en suckare.

Karaktärsmord

Gener, uppväxt och trauman bestämmer din karaktär långt innan du ens insett du har en. Du kan önska dig en ny, du kan flytta utomlands och försöka lägga allt gammalt bakom dig, bara för att lika plötsligt som ditt försvinnande finna dig tillbaka precis där du kom ifrån. Och är din karaktär väl befäst i din omgivning finns det ingen väg tillbaka, endast en väg och den är framåt, att fly vidare och hoppas nästa stad, nästa vän kan sluta kategorisera dig, sluta ta för givet de vet vem du är; hur fan ska du veta vem jag är när jag knappt vet det själv!? Och jag har juh ändå levt med mig själv i 30 år.

Jag vill inte säga att jag har gett upp, men jag orkar inte fly längre. Min karaktär har tydliga brister, och jag börjar inse inte bara vilka de är, utan även vad de gör med min omgivning; hur min brister förstärker kretis brister, hur vi omsluter varandra och på ett diaboliskt sätt tar död på allt som varit levande.

Så om min karaktär vägrar förändra sig, mina vänner sluta kategorisera mig, då får jag förändra mitt förhållningssätt. Det är inte lätt. Det är jävligt svårt så det är tur jag är så bra kompis med mig själv att jag iaf har det att falla tillbaka på.

Sarkasm

Av respekt undandrar jag mig från att vara sarkastisk mot människor jag inte känner, andra älskar det, ser det som ett nöje att driva med personer genom ironi/sarkasm. Jag kan tycka, något den vakna läsaren kan ha noterat som en flagrant våldtäkt jag redan har avslöjat i första meningen, detta uppvisar en avsaknad av empati; att utnyttja andra människors tillit och försök till förståelse för sitt eget höga nöjes skull, utan tanke på om detta roar motparten, nästan snarare väl medveten om att detta varken kommer roa eller uppskattas. Så starkt är detta narcisistiska behov att det helt stänger av empatin; som det var heroin du var beroende av kräver det av dig att du uttalar denna mening, denna mening endast du kan förstå och uppskatta men som du med en iver som endast din sexuala drift kan mätas med antastar din närmaste omgivning med.

Ibland tvingas någon vara kvar i din omgivning såpass länge att de lär känna dig, dina drifter och din personlighet på en tillräcklig nivå för att se att karaktärsdraget ironi har ett såpass ointagligt försprång gentemot alla dina andra karaktärsdrag att det kommer dominera resten av ditt liv. Och kanske uppskattar de det. Detta är absolut inte omöjligt ty ironi tillhör en av de äldsta sätten att roa sig på när det inte längre finns något att prata om, som balsam för själen lägger det sig som ett gammalt plåster mellan pung och penis; för de själdöda människorna blir ironin en slags Jesusfigur, den blir den pappa de aldrig velat ha, flickvännen de aldrig tyckt om men ändå legat med gång på gång, på alla möjliga sätt hjälper ironin dem att trots avsaknad av ett faktiskt samtalsämne ändå kunna förnya och förnöja sig. Men det är en helt annan historia.

Vem vet inte du

Vetskapen att jag aldrig kommer få veta exakt vad du känner, vad du tänker, gör mig förvirrad. Men samtidigt gör det mig glad. En glädje sprungen ur tron att du vill mig väl. Jag kan aldrig veta helt säkert om du verkligen vill mig väl. Jag vill inte veta, jag vill fortsätta tro och hoppas du tror mig när jag säger att jag vill dig väl. Du kommer aldrig veta exakt vad jag vill, men just ur den avsaknaden av vetskap är det vår kärlek föds.