Etikettarkiv: Ironi

Sarkasm

Av respekt undandrar jag mig från att vara sarkastisk mot människor jag inte känner, andra älskar det, ser det som ett nöje att driva med personer genom ironi/sarkasm. Jag kan tycka, något den vakna läsaren kan ha noterat som en flagrant våldtäkt jag redan har avslöjat i första meningen, detta uppvisar en avsaknad av empati; att utnyttja andra människors tillit och försök till förståelse för sitt eget höga nöjes skull, utan tanke på om detta roar motparten, nästan snarare väl medveten om att detta varken kommer roa eller uppskattas. Så starkt är detta narcisistiska behov att det helt stänger av empatin; som det var heroin du var beroende av kräver det av dig att du uttalar denna mening, denna mening endast du kan förstå och uppskatta men som du med en iver som endast din sexuala drift kan mätas med antastar din närmaste omgivning med.

Ibland tvingas någon vara kvar i din omgivning såpass länge att de lär känna dig, dina drifter och din personlighet på en tillräcklig nivå för att se att karaktärsdraget ironi har ett såpass ointagligt försprång gentemot alla dina andra karaktärsdrag att det kommer dominera resten av ditt liv. Och kanske uppskattar de det. Detta är absolut inte omöjligt ty ironi tillhör en av de äldsta sätten att roa sig på när det inte längre finns något att prata om, som balsam för själen lägger det sig som ett gammalt plåster mellan pung och penis; för de själdöda människorna blir ironin en slags Jesusfigur, den blir den pappa de aldrig velat ha, flickvännen de aldrig tyckt om men ändå legat med gång på gång, på alla möjliga sätt hjälper ironin dem att trots avsaknad av ett faktiskt samtalsämne ändå kunna förnya och förnöja sig. Men det är en helt annan historia.