Månadsarkiv: mars 2011

Återhållet skratt

Ser bättre ut, luktar sämre

Det gick en sekund. Saga skrattade och sa glatt ”det är fantastiskt!”. Jag höll mig för skratt. Inte för att det direkt var svårt, jag såg inget att skratta åt; det enda jag såg av i framtiden var Kaos & Undergång. Och är det något attglädja sig åt? Eller var det så att Saga skrattade åt K&U? Smått skrattretande isf; K&U får alltid sista skrattet.

Fast alternativet hade förstås varit Kiss & Bajs. Kanske verkar det bättre vid första anblick om det inte vore för att det luktar så förfärligt.


Att ge bort

Det senaste i att ge:

The 26 of March we will be going to our local coffee shop and have a nice, warm cup of coffee. When we leave we´ll pay for another one, but instead of taking it ourselves we’ll ask the cashier to give it to the next customer who walks into the coffee shop and give regards from the Micro Heroes Movement. And then we’ll leave, without seeing who gets the coffee from us. Just the reaction from the service staff will be worth the price. Go home, with a smile on your face with a feeling that you made the day just a little bit happier and surprising for one person.

Låter snällt. Men. Tänk om personen vill ha te? Och det kostar mer än kaffet? Vad ska personen i kassa säga för att undvika det; Du får gratis kaffe men inte te? men tänk om hen vill ha juice? Eller bara en macka? Och tänk om det är en lång kö, då kommer personen få det en sekund efter du gett bort det, då vet du juh tom vem du kommer bjuda (den bakom dig), liiite creepy kanske? Eller om dom inte vill ha en vanlig kaffe; du vill ha en latte? Får du den isf rabatterat?

Verkar som en konstig gåva. Men så ser jag juh hellre problemen än möjligheterna.


världens bästa info

Blev idag paranoid när jag insåg att bara för att man är paranoid så betyder inte det att man inte är förföljd. Precis som Kadaffi, killen lider av paranoida drag, men så är juh hela världen ute efter honom också så han kan verkligen säga ”vad var det jag sa!”

Iaf, i min paranoida vanföreställning fick jag för mig att jag skulle registrera mitt SL-kort så att jag, även om jag tappar bort det, kan fly. Det gick sådär, det här sa dom vid första försöket:



Blir av detta helt paff; jaha? vad gör jag då? Försöka igen?

Ja det verkade juh funka sådär, men om jag byter namn då?

Nähä … har jag haft en sån j*vla otur att nån regga mitt kort precis när jag skulle regga det?? Det skulle va bränsle till min pågående paranoia det! Men man kanske kan kolla upp om det är registrerar på mig?

nähä …. Återigen inträffade ett fel, och nu måste jag arbeta så vi får nog helt enkelt konkludera att det nog var bättre innan när jag misstänkte paranoida drag hos mig till att nu sett dom blomma ut i en dödsångest smått likt Josef K:s i mötet med etablissemanget.

Avslutningsvis kan jag berätta att självklart har jag mailat till SL kundservice och hänvisat hit för att dom ska förstå vilket jobbig situation dom försatt mig i och att allt finns till allmän beskådan; inget arbete bakom lyckta dörrar här inte.


Trolleri på hög nivå

Hahaha, Att Flashback har blivit något av ett fenomen har till och media plockat upp men det här tar priset. En tråd med ca 470 inlägg kring  hur värdelösa de människor – enligt trådskaparen – som dricker Sofiero är. En majoritet av inläggen ser ut enligt följande:

Skojar du med eller?

Hur orkar du ens bry dig om vem som dricker vad?

Hahaha, sen att 400 personer orkar bry sig om att han bryr sig, det är inget att höja ögonbrynet för, just another day at Flashback.

Men sjukast är nog jag som sitter och skrattandes läser det en söndagskväll …