Månadsarkiv: oktober 2011

Kraften i det enda

Ibland händer det; Nån tycker det ska va si, inte så och självklart, oavsett hur dumt det månde vara, måste jag anpassa mig och sluta säga så; nu är det si man säger. Då känner jag -fan det här vill inte jag göra, ja jag kan till och med vända mig omkring och se 8 personer som inte heller vill göra det; ingen vill göra det!

Men bara genom handlingen att vända mig omkring och notera detta är en handling som röner lika mkt uppskattning som pedofili får mig att tänka till. Inte om jag faktiskt legat med ett barn om någon sagt att det var det nya si ditt äckel. Nej utan, fan om ingen gillar att göra det här så måste inte jag heller göra det, och genom att veta att jag inte alls tycker om att göra detta så börjar så smått gilla att göra det; genom att inse jag Borde tycka illa om det, faktiskt borde avsky det, kommer jag på att det juh inte är Sååå illa ändå, som med det otroligt dåliga exemplet med pedofili; det hade jag verkligen inte gillat, hur många gånger prästen till trots säger si.

Så överlevnad sker på många intressanta sätt varav detta just nu är mitt favoritsätt.

Annonser

Tiden

Jadu, du är ingen lättflörtad typ, ingen man bara sådär får på fall, kanske har man lyckats distrahera dig  en stund men jag tror aldrig jag lyckats snärja dig, inte ens fått dig i säng. Jag har hört mkt gott om dig, typ att du kan ”fixa allt”, ja så länge jag går med på att du får döda mig vid slumpmässigt utvald tid… Fast jag tror inte du kommer göra det medan du är distraherad, mer troligt gör du det när jag är distraherad. Och ska sanningen fram, hur många gånger har jag lyckats distrahera dig? En? Två? Jag däremot är fan distraherad 360 av årets dagar. Och att inte vara distraherad vet jag inte om det är så mkt bättre, då får man juh bara ångest över vart man plötsligt är i förhållande till där man var sist man inte var distraherad; kan juh ha gått 5-6 månader och bam!

Eh, oj, va hände? Ok 6 månader senare och fortfarande samma skit/ny skit/gammal skit återigen… så jävla typiskt

Inte för att jag Inte tycker om dom korta perioder av ”mindfulness” som jag upplever, men såhär till vardags kan jag faktiskt klara mig utan att älta all den där skiten nämnd ovan. Det är juh inte direkt så att den kommer försvinna, och om den gör det kan man va säker på att den kommer tillbaka. Om inte tiden hinner före.


Ilska

Först ska jag säga att jag inte är något underbarn, det har flera ganger hänt att jag lett och tittat henne i ögonen och skakat på huvudet; nej jag har inga pengar, fastän jag faktiskt sitter och fingrar pa en tia. Men den blicken han gav hennes rygg efter hon väldigt hövligt frågat om hon kunde få en krona så hon kanske kunde fa sova under tak inatt… Först, vem ar Han:

Medelålders man, lätt brunbränd sådär som man kan vara efter en nyligen avslutat vecka i Thailand. Kläderna avslöjar att han tjänar bra, utan tvekan över 40 000:-/månaden. Han rör sig världsvant med sina resvaskor (med hjul såklart) och pratar avslappnat med kvinnan bredvid sig om den grekiska krisen. Leendet avslojar ett par nyligen blekta vita tänder i perfekt rad.

Så tillbaka till mitt erkännande ovan; visst, ge henne inte pengar om du inte vill men titta fan inte nedlåtande på den kvinna som lever ett liv varken du eller jag troligen någonsin kommer komma nära. Hon ger dig ett leende och visar utan att skämmas upp den glipa där en framtand borde sitta, klandrar ingen utan tackar för det lilla hon får i hopp om att sova varmt inatt och visar med detta upp en människosyn som du kanske skulle må gott av att försöka ta till dig av.


Du kan va en korp med diadem

Jag är 29 år, 4 månader och 27 dagar.

jag har levt i 10741 dagar. En jävla massa dagar blir det. Fast som tur var är ju dom flesta menlösa. Folk säger dom vill ”fånga dagen”, leva i nuet, göra allting det där man borde göra för imorgon kan du vara död! Fuck off säger jag, jag ska köpa mig en vinylskiva, åka hem, lyssna på den och läsa. Strindberg kanske. Eller Stridsberg. Eller Zweig. Och inte ska här fångas nån dag, ibland ska jag titta upp från soffan istället och titta på den där dagen när den flyr ut genom fönstret, då kommer jag le lite för mig själv och fortsätta läsa.