Kategoriarkiv: Levnadskvalité

En underbar morgon kommer förstöra din dag

Du kanske tillhör de 75% av befolkningen som tror att en lugn och skön morgon är den perfekta starten på dagen? Då har du fel; ny empirisk forskning visade nyligen ett starkt samband mellan behag under de första morgontimmarna och obehag de övriga timmarna av dygnet. Likaså visade det sig i studien1 att när försökspersonen utsattes för 30 skräniga tyskar vid frukosten och blaskigt kaffe uppvlevde hen en mycket högre nivå av glädje resten av dagen. Forskaren vet ännu inte varför upplevelsen av morgonen så starkt styr upplevelsen av den resterande dagen. En teori som kommit upp är att uppnådd perfektion vid en alltför tidig period av dagen innebär att dagen endast kan utvecklas till det värre. Forskaren är dock oense med sig själv och förespråkar mer forskning för att säkerställa resultaten.

1 En person ingick i studien och studerades vid ett tillfälle. Av sig själv.


Sarkasm

Av respekt undandrar jag mig från att vara sarkastisk mot människor jag inte känner, andra älskar det, ser det som ett nöje att driva med personer genom ironi/sarkasm. Jag kan tycka, något den vakna läsaren kan ha noterat som en flagrant våldtäkt jag redan har avslöjat i första meningen, detta uppvisar en avsaknad av empati; att utnyttja andra människors tillit och försök till förståelse för sitt eget höga nöjes skull, utan tanke på om detta roar motparten, nästan snarare väl medveten om att detta varken kommer roa eller uppskattas. Så starkt är detta narcisistiska behov att det helt stänger av empatin; som det var heroin du var beroende av kräver det av dig att du uttalar denna mening, denna mening endast du kan förstå och uppskatta men som du med en iver som endast din sexuala drift kan mätas med antastar din närmaste omgivning med.

Ibland tvingas någon vara kvar i din omgivning såpass länge att de lär känna dig, dina drifter och din personlighet på en tillräcklig nivå för att se att karaktärsdraget ironi har ett såpass ointagligt försprång gentemot alla dina andra karaktärsdrag att det kommer dominera resten av ditt liv. Och kanske uppskattar de det. Detta är absolut inte omöjligt ty ironi tillhör en av de äldsta sätten att roa sig på när det inte längre finns något att prata om, som balsam för själen lägger det sig som ett gammalt plåster mellan pung och penis; för de själdöda människorna blir ironin en slags Jesusfigur, den blir den pappa de aldrig velat ha, flickvännen de aldrig tyckt om men ändå legat med gång på gång, på alla möjliga sätt hjälper ironin dem att trots avsaknad av ett faktiskt samtalsämne ändå kunna förnya och förnöja sig. Men det är en helt annan historia.


Vem vet inte du

Vetskapen att jag aldrig kommer få veta exakt vad du känner, vad du tänker, gör mig förvirrad. Men samtidigt gör det mig glad. En glädje sprungen ur tron att du vill mig väl. Jag kan aldrig veta helt säkert om du verkligen vill mig väl. Jag vill inte veta, jag vill fortsätta tro och hoppas du tror mig när jag säger att jag vill dig väl. Du kommer aldrig veta exakt vad jag vill, men just ur den avsaknaden av vetskap är det vår kärlek föds.


Tystnad

Bra konversation ska inte underskattas; möjligheten att umgås och utvecklas genom en dialog där våra handlingar transformeras till tankar och cementerar fast oss till marken, där vi, i avsaknad av anfåddhet, kan reflektera, analysera och, just det, diskutera livets gränser och möjligheter.

Konversation är dock redan jävligt uppskattat. Tystnad är det inte. Detta trots att det kanske är det vi hungrar mest efter; en möjlighet att sluta forcera ner våra tankar i andras halsar, trots att vi alla, bildligt talat, spyr av allt som tvingas ner i våra halsar, ändå kan vi inte stilla våra tungor. För tystnad kommer inte lika självklart, tystnad är jobbigt. Påträngande till och med. Just detta gör den än mer värd när man hittar någon att dela den med, den befrielse sådant umgånge frambringar, denna avsaknad av tvång att prata när inget fick att sägas ger oss plötsligt möjlighet att ta in allt det där vi aldrig noterar.

Kanske. Det var så länge sedan jag upplevde tystnad i ett umgänge med någon att jag helt glömt bort om det ens finns något där.


Mat i kvadrat

Okej, tänk dig följande scenario; du ska laga potatismos, du köper potatis, kokar den yada yada, tar i en stor klick smör OCH creme fraiche! sen möler du runt det lite och tänker lite kryddor vore kanske fint? Typ Spiskummin, koriander och … paprika? jaaa, paprika, varför inte. Sen när du ändå har uppe tempot hackar du upp en burk soltorkade tomater och en påse med torkade aprikoser, möler runt en stund till. Ser den fortfarande lite tråkig ut? Ta i lite mer creme fraiche

Om du nu skulle tycka den fortfarande är lite … Ja, att du hade tänkt dig lejonkungen och istället så är det Bambi som halkar runt framför dig, oroa dig inte, det finns hopp!  I detta fallet från de vidda slätterna i söder; skånsk senap, sen om du du tycker det blev lite väl mycket Simba och vill få med lite Pumba också så kan du slänga i  några hekto ost.

Och är du inte nöjd nu vet jag inte vad du ska göra,  jag har iaf inget mer kvar i kylen så det får räcka


Kraften i det enda

Ibland händer det; Nån tycker det ska va si, inte så och självklart, oavsett hur dumt det månde vara, måste jag anpassa mig och sluta säga så; nu är det si man säger. Då känner jag -fan det här vill inte jag göra, ja jag kan till och med vända mig omkring och se 8 personer som inte heller vill göra det; ingen vill göra det!

Men bara genom handlingen att vända mig omkring och notera detta är en handling som röner lika mkt uppskattning som pedofili får mig att tänka till. Inte om jag faktiskt legat med ett barn om någon sagt att det var det nya si ditt äckel. Nej utan, fan om ingen gillar att göra det här så måste inte jag heller göra det, och genom att veta att jag inte alls tycker om att göra detta så börjar så smått gilla att göra det; genom att inse jag Borde tycka illa om det, faktiskt borde avsky det, kommer jag på att det juh inte är Sååå illa ändå, som med det otroligt dåliga exemplet med pedofili; det hade jag verkligen inte gillat, hur många gånger prästen till trots säger si.

Så överlevnad sker på många intressanta sätt varav detta just nu är mitt favoritsätt.


Ilska

Först ska jag säga att jag inte är något underbarn, det har flera ganger hänt att jag lett och tittat henne i ögonen och skakat på huvudet; nej jag har inga pengar, fastän jag faktiskt sitter och fingrar pa en tia. Men den blicken han gav hennes rygg efter hon väldigt hövligt frågat om hon kunde få en krona så hon kanske kunde fa sova under tak inatt… Först, vem ar Han:

Medelålders man, lätt brunbränd sådär som man kan vara efter en nyligen avslutat vecka i Thailand. Kläderna avslöjar att han tjänar bra, utan tvekan över 40 000:-/månaden. Han rör sig världsvant med sina resvaskor (med hjul såklart) och pratar avslappnat med kvinnan bredvid sig om den grekiska krisen. Leendet avslojar ett par nyligen blekta vita tänder i perfekt rad.

Så tillbaka till mitt erkännande ovan; visst, ge henne inte pengar om du inte vill men titta fan inte nedlåtande på den kvinna som lever ett liv varken du eller jag troligen någonsin kommer komma nära. Hon ger dig ett leende och visar utan att skämmas upp den glipa där en framtand borde sitta, klandrar ingen utan tackar för det lilla hon får i hopp om att sova varmt inatt och visar med detta upp en människosyn som du kanske skulle må gott av att försöka ta till dig av.