Kategoriarkiv: Uncategorized

Ännu en historia värd att berätta

Jag kan inte påstå jag någonsin känt någon dragning till ämnet historia. I skolan handlade det främst om att lära sig om kungar och deras behov att skriva historia genom krig, dödande, skövlande och sånt där. Visst är det bra att lära sig av sin historia men vad finns det i deras penisförstorande handlingar som jag kan lära mig något om?

Ändå, i mitt läsande, har jag inte kunnat låta bli att stöta på berättelser där historia vävs in, nu senast boken med just titeln Historien av Elsa Morante. En bok om andra världskriget. Hur väljer hon då att berätta den historia som ju redan berättats så många gånger? Elsa väljer att berätta utifrån en familj, en stad, ett fåtal människors öde. Mellan alla kapitel beskriver hon vad som händer i världen, hur detta ofattbara krig utvecklas, men utan att tappa fokus från det viktiga; familjen och hur de upplever kriget. För hur levede egentligen alla människor i Europa samtidigt som 6 miljoner judar mördades? Vad tänkte och kände de samtidigt som ett av världens största krig utkämpades? Svaret är inte revolutionerande men ändå tänkvärt.

Detta är inte så precist som Marguerite Duras i Smärtan så vackert beskriver kring allt lidande kriget skapade, det är inte lika brett beskrivet som Stefan Zweigs Världen av igår där du får en känsla för hur Europa utvecklades och, bokstavligt talat, avvecklades i och med första och andra världskriget. Det är nåt däremellan, det är något annat, men precis som både Zweig och Duras breddat min insikt i hur fasansfullt krig är, breddar Morantes min kunskap genom att berätta för mig att trots ekonomiska kriser, galna kungar, förödande krig fortsätter folk leva, fortsätter sträva för sin överlevnad. En historia som utan tvekan är värd att berätta igen och igen och igen.

Annonser

Denna gigant bland giganterna

Vilhelm Moberg

Fin bok, fult bokmärke

Så många har sagt det, både kreti och pleti har tittat på mig med fasa när jag sagt att jag inte läst Vilhelm moberg, och så har de sagt det igen: Han är ett geni! Eller som Järegård uttrycker det; en gigant bland giganterna! Så vad finns det då annat att göra än att läsa skiten? Få det ur världen och se om han nu verkligen är så jävla bra.

Jag ska erkänna att jag ställde mig tveksam till projektet. Tänkte att det mest skulle bli tyande hit och tyande dit. Och det blev det. Och det blev bra. Det blev väldigt bra. Redan efter några sidor sögs jag in i detta svenska 1800-talsdrama. Den hade allt; språk som var ack så enkelt att läsa, men ändå vackert; levnadsöden så hårda men beskrivet med sådan detalj att man kunde leva sig i deras liv, under deras täcken och känna vägglössen krypa över deras ben; en historia om hur Sverige svalt, ett Sverige som förökade sig i multum men utan land och mat att mätta alla nya munnar med. Så jag läste boken och jag gladde mig, gladde mig att för en gångs skull inte fallit offer för mina fördomar utan tagit mig tiden att upptäcka denna svenska författare så många redan innan mig läst.


När det hettar till

En stor fördel med en långsam dator:

  • Jag hinner tänka till

En stor Nackdel med en långsam dator:

  • Jag hinner ilskna till

AAARRRGGGHH kan man säga då, fast jag är mer av en suckare.


Karaktärsmord

Gener, uppväxt och trauman bestämmer din karaktär långt innan du ens insett du har en. Du kan önska dig en ny, du kan flytta utomlands och försöka lägga allt gammalt bakom dig, bara för att lika plötsligt som ditt försvinnande finna dig tillbaka precis där du kom ifrån. Och är din karaktär väl befäst i din omgivning finns det ingen väg tillbaka, endast en väg och den är framåt, att fly vidare och hoppas nästa stad, nästa vän kan sluta kategorisera dig, sluta ta för givet de vet vem du är; hur fan ska du veta vem jag är när jag knappt vet det själv!? Och jag har juh ändå levt med mig själv i 30 år.

Jag vill inte säga att jag har gett upp, men jag orkar inte fly längre. Min karaktär har tydliga brister, och jag börjar inse inte bara vilka de är, utan även vad de gör med min omgivning; hur min brister förstärker kretis brister, hur vi omsluter varandra och på ett diaboliskt sätt tar död på allt som varit levande.

Så om min karaktär vägrar förändra sig, mina vänner sluta kategorisera mig, då får jag förändra mitt förhållningssätt. Det är inte lätt. Det är jävligt svårt så det är tur jag är så bra kompis med mig själv att jag iaf har det att falla tillbaka på.


Tanke bakom valet

Helst väljer jag den bakre ingång. Anledningarna är flera men främst för den är minst åtråvärd, valet resulterar direkt i att du måste bege dig ut i moder natur; denna kan för tillfället vara i uppror pga en fjäril i Papa nya Guinea; den kan vara på lekfullt humör och hellre svetta ut varje dropp ur din kropp; eller för den delen vilja fylla dig med allt vatten inom den förmått härbärga bland sina moln. Men där andra finner smärta finner jag njutning, för vad är väl mer ärligt än ett oväder?

Vissa kanske finner min kommentar förmäten och vill fråga mig om jag någonsin upplevt en orkan; ovädret som vill ödelägga genom kreativa vindar, om jag upplevt en översvämning; vattenpartiklar som tycks, tack vare något slags gott uppförande, fått tillstånd att röra sig uppåt istället för nedåt.

Ja det är förmätet av mig, jag inte bara underskattar vädret utan kombinerar det dessutom med en stor dos naivitet. Men ändå, varje gång jag kliver av planet långt innan min stund är kommen, varje gång jag slipper stilla stå tätt ihopklämd med en medelålders VD för ett misslyckat telekomföretag viskar jag ett tacksamt ord till vädrets gudar och accepterar deras rätt att ta mig med våld den dagen de så finner det lämpligt.


Smuts

Jag känner mig smutsig. På det där sättet som inte försvinner i duschen. Jag visste det redan innan, men kunde ändå inte låta bli att läsa. Kommentarer på nätet.


OJ

 

Förvåning. Hur kan den vara slut? Den fanns där igår i all sin majestät, ny och glamourös, bara för några minuter sen! Eller ja timmar. Eller kanske dagar. Veckor. Har det verkligen gått flera veckor? Plötsligt tänker jag på tiden och drar mig till minnes, det är fan 29 år sen. Snart 30. Jag skulle vilja säga det är långt kvar tills dess men ska man prata i tandkrämstid verkar det bara vara minuter kvar.