Karaktärsmord

Gener, uppväxt och trauman bestämmer din karaktär långt innan du ens insett du har en. Du kan önska dig en ny, du kan flytta utomlands och försöka lägga allt gammalt bakom dig, bara för att lika plötsligt som ditt försvinnande finna dig tillbaka precis där du kom ifrån. Och är din karaktär väl befäst i din omgivning finns det ingen väg tillbaka, endast en väg och den är framåt, att fly vidare och hoppas nästa stad, nästa vän kan sluta kategorisera dig, sluta ta för givet de vet vem du är; hur fan ska du veta vem jag är när jag knappt vet det själv!? Och jag har juh ändå levt med mig själv i 30 år.

Jag vill inte säga att jag har gett upp, men jag orkar inte fly längre. Min karaktär har tydliga brister, och jag börjar inse inte bara vilka de är, utan även vad de gör med min omgivning; hur min brister förstärker kretis brister, hur vi omsluter varandra och på ett diaboliskt sätt tar död på allt som varit levande.

Så om min karaktär vägrar förändra sig, mina vänner sluta kategorisera mig, då får jag förändra mitt förhållningssätt. Det är inte lätt. Det är jävligt svårt så det är tur jag är så bra kompis med mig själv att jag iaf har det att falla tillbaka på.

Annonser

Om Jackuro

I skapandet har jag min lust ergo skapar jag, jag kommer fortsätta skapa så min lust fortsätter existera. Visa alla inlägg av Jackuro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: