Åsikter? Jag fann boken stundvis briljant, stundvis nära nog banal. Det som jag såhär i efterhand kommer minnas den för är den genomträngande blick han riktar mot sig själv, hur han beskriver exakt hur han agerar och reagerar på omgivningen, även känslor till sin familj (iaf som han säger) han inte ens till dem har berättat. Även de delar som gränsar åt essäer där han beskriver döden, människors strömmande rörelser utanför hans kontor värmer mig då de får mig att tänka till och reflektera över den värld vi lever i.
Det jag fann banalt var vissa delar av själva barndomsbeskrivningen där han ibland fastnar i att beskriva ett skeende snarare än det där bakom. Det finns undantag, vilket säkert är en anledning till att jag reagerar så starkt att jag använder ordet banalt, nämligen när han beskriver relationen till sin mor och far, hur han alltid lyssnar och iakttar, alltid måste veta var sin far befinner sig; han kan inte utan anledning titta på honom utan måste minutiöst måste planera hur han ska gå tillväga i alla sina kontakter med sin far. Bara en sådan liten sak som att äta en kvällsmacka skiljer sig milsvida åt beroende på om den äts med mamma eller pappa.
Så nu är det bara att vänta på att tvåan ska komma ut på svenska, med tanke på hur lättläst första delen var så kan den tänkas vara värt att läsas trots de banala partierna.
Jackuro 
Lämna en kommentar