Del 2

Förtvivlan byts med tiden ut mot likgiltighet – den känsla vi alla kan relatera till men som få kan finna ro i utan att samtidigt ta död på allt annat – kanske jag där kan hitta något som bara är mitt, att bli vän med?

Men likgiltigheten är ingens vän, han gör sig ovän med alla, äter upp gröten ur skålarna utan att diska, använder alla stolar och förstör dom, sover i sängarna utan att bädda. Han utnyttjar utan att bidra. Det enda han lämnar bakom sig är en svag, smutsig känsla av välbehag.

Nej här har många dött före mig; levt ut sina liv antingen sjuka av nostalgi, eller utan hopp om en framtid. Bara ordet framtid får oss att skratta, men ett skratt som aldrig når våre ögon. Vi tittar på munnen för att avgöra om folk är glada eller inte, men det är ögonen som avslöjar oss. Men kanske vi inte vill veta. Kanske är ”Jag mår bra” tillräckligt. Nog. För mycket.

Annonser

Om Jackuro

I skapandet har jag min lust ergo skapar jag, jag kommer fortsätta skapa så min lust fortsätter existera. Visa alla inlägg av Jackuro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: