.

På något sätt finner jag en tröst i att jag, inom en arbiträr tidsrymd, ska dö. En del säger de vill leva för evigt, inte jag. Livet må vara underbart, men det underliggande banala i vårt känsloliv gör mig övertygad att ett liv sällan är värt att passera 100. Missförstå mig gärna, jag lever för min känslor. Och jag ska också dö för dem. Om inte något annat hinner döda mig innan förstås; kanske ska han följa mig i åratal maskerad till en tumör, kanske har han bråttom och transformerar sig till en bil för en blixtvisit. Vilken form han än må ta hoppas jag ha levt länge nog för att tacka honom.

Annonser

Om Jackuro

I skapandet har jag min lust ergo skapar jag, jag kommer fortsätta skapa så min lust fortsätter existera. Visa alla inlägg av Jackuro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: