Nostalgi

 jag har haft svårt för gäss alltsedan de dagar jag i panik sprang, genom min barndom, över gärdsgården med 2 hybrisfyllda gäss jagandes efter mig, tänder små som kalaspuffar men med en vilja att döda. Vilket de juh förstås inte kunde med så små tänder men resultatet blev ändå märkbart.

Fick jag då nån förståelse från de så kallade kaptenerna i familjen med avseende på diktaturen som rådde på vår gärdsgård? Skulle man kalla repliken ”se inte rädd ut så jagar de dig inte” hjälp så ja, då hjälpte de mig. Avsaknaden av information hur fan man slutar vara rädd gör mig dock jävligt tveksam till hur mycket det hjälpte.

Skrattar bäst som skrattar sist passar i mången sammanhang men särskilt i det här, då jag ända sen de nackades för snart 20 år sen fortfarande skrattar njutningsfullt när jag kommer att tänka på dem; Carl-Philip och Carola, the joke is on you!

Annonser

Om Jackuro

I skapandet har jag min lust ergo skapar jag, jag kommer fortsätta skapa så min lust fortsätter existera. Visa alla inlägg av Jackuro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: