Ibland händer det; Nån tycker det ska va si, inte så och självklart, oavsett hur dumt det månde vara, måste jag anpassa mig och sluta säga så; nu är det si man säger. Då känner jag -fan det här vill inte jag göra, ja jag kan till och med vända mig omkring och se 8 personer som inte heller vill göra det; ingen vill göra det!
Men bara genom handlingen att vända mig omkring och notera detta är en handling som röner lika mkt uppskattning som pedofili får mig att tänka till. Inte om jag faktiskt legat med ett barn om någon sagt att det var det nya si ditt äckel. Nej utan, fan om ingen gillar att göra det här så måste inte jag heller göra det, och genom att veta att jag inte alls tycker om att göra detta så börjar så smått gilla att göra det; genom att inse jag Borde tycka illa om det, faktiskt borde avsky det, kommer jag på att det juh inte är Sååå illa ändå, som med det otroligt dåliga exemplet med pedofili; det hade jag verkligen inte gillat, hur många gånger prästen till trots säger si.
Så överlevnad sker på många intressanta sätt varav detta just nu är mitt favoritsätt.
