Tanke bakom valet

Helst väljer jag den bakre ingång. Anledningarna är flera men främst för den är minst åtråvärd, valet resulterar direkt i att du måste bege dig ut i moder natur; denna kan för tillfället vara i uppror pga en fjäril i Papa nya Guinea; den kan vara på lekfullt humör och hellre svetta ut varje dropp ur din kropp; eller för den delen vilja fylla dig med allt vatten inom den förmått härbärga bland sina moln. Men där andra finner smärta finner jag njutning, för vad är väl mer ärligt än ett oväder?

Vissa kanske finner min kommentar förmäten och vill fråga mig om jag någonsin upplevt en orkan; ovädret som vill ödelägga genom kreativa vindar, om jag upplevt en översvämning; vattenpartiklar som tycks, tack vare något slags gott uppförande, fått tillstånd att röra sig uppåt istället för nedåt.

Ja det är förmätet av mig, jag inte bara underskattar vädret utan kombinerar det dessutom med en stor dos naivitet. Men ändå, varje gång jag kliver av planet långt innan min stund är kommen, varje gång jag slipper stilla stå tätt ihopklämd med en medelålders VD för ett misslyckat telekomföretag viskar jag ett tacksamt ord till vädrets gudar och accepterar deras rätt att ta mig med våld den dagen de så finner det lämpligt.

Mat i kvadrat

Okej, tänk dig följande scenario; du ska laga potatismos, du köper potatis, kokar den yada yada, tar i en stor klick smör OCH creme fraiche! sen möler du runt det lite och tänker lite kryddor vore kanske fint? Typ Spiskummin, koriander och … paprika? jaaa, paprika, varför inte. Sen när du ändå har uppe tempot hackar du upp en burk soltorkade tomater och en påse med torkade aprikoser, möler runt en stund till. Ser den fortfarande lite tråkig ut? Ta i lite mer creme fraiche

Om du nu skulle tycka den fortfarande är lite … Ja, att du hade tänkt dig lejonkungen och istället så är det Bambi som halkar runt framför dig, oroa dig inte, det finns hopp!  I detta fallet från de vidda slätterna i söder; skånsk senap, sen om du du tycker det blev lite väl mycket Simba och vill få med lite Pumba också så kan du slänga i  några hekto ost.

Och är du inte nöjd nu vet jag inte vad du ska göra,  jag har iaf inget mer kvar i kylen så det får räcka

5 tecken på Stress

Tänker jag inte ta upp, men ett tecken ska jag nog orka med. Typ. För män.

Ja och vilket tecken passar inte bättre in då än fenomenet att stå och pissa? Ja, till och med på toaletten sipprar stressen in, och dödar dig lika sakta som en bit bacon och en cigarett. Ja inte ens på toaletten ska vi ha tid att slappna av utan att den ekonomiska utvecklingen ska daska till dig på rumpan och frågar på vilket sätt detta urinrör bidrar till att ”skapa nya arbetstillfällen”!?

Så höj du också ett symbolist fuck-you finger åt kapitalismen; sitt ner och kissa. Det tänker jag göra. Och ta en cigg, för annars kommer jag typ bli hur gammal som helst (är vegetarian så baconen går bort) och sååååå roligt är det inte att leva.

Smuts

Jag känner mig smutsig. På det där sättet som inte försvinner i duschen. Jag visste det redan innan, men kunde ändå inte låta bli att läsa. Kommentarer på nätet.

Dagens I-landsproblem

Säger man läser Stig Larsson, folk tror man läser Stieg Larsson. Säger man läser min kamp, folk tror man läser mein kampf.

Kraften i det enda

Ibland händer det; Nån tycker det ska va si, inte så och självklart, oavsett hur dumt det månde vara, måste jag anpassa mig och sluta säga så; nu är det si man säger. Då känner jag -fan det här vill inte jag göra, ja jag kan till och med vända mig omkring och se 8 personer som inte heller vill göra det; ingen vill göra det!

Men bara genom handlingen att vända mig omkring och notera detta är en handling som röner lika mkt uppskattning som pedofili får mig att tänka till. Inte om jag faktiskt legat med ett barn om någon sagt att det var det nya si ditt äckel. Nej utan, fan om ingen gillar att göra det här så måste inte jag heller göra det, och genom att veta att jag inte alls tycker om att göra detta så börjar så smått gilla att göra det; genom att inse jag Borde tycka illa om det, faktiskt borde avsky det, kommer jag på att det juh inte är Sååå illa ändå, som med det otroligt dåliga exemplet med pedofili; det hade jag verkligen inte gillat, hur många gånger prästen till trots säger si.

Så överlevnad sker på många intressanta sätt varav detta just nu är mitt favoritsätt.

Tiden

Jadu, du är ingen lättflörtad typ, ingen man bara sådär får på fall, kanske har man lyckats distrahera dig  en stund men jag tror aldrig jag lyckats snärja dig, inte ens fått dig i säng. Jag har hört mkt gott om dig, typ att du kan ”fixa allt”, ja så länge jag går med på att du får döda mig vid slumpmässigt utvald tid… Fast jag tror inte du kommer göra det medan du är distraherad, mer troligt gör du det när jag är distraherad. Och ska sanningen fram, hur många gånger har jag lyckats distrahera dig? En? Två? Jag däremot är fan distraherad 360 av årets dagar. Och att inte vara distraherad vet jag inte om det är så mkt bättre, då får man juh bara ångest över vart man plötsligt är i förhållande till där man var sist man inte var distraherad; kan juh ha gått 5-6 månader och bam!

Eh, oj, va hände? Ok 6 månader senare och fortfarande samma skit/ny skit/gammal skit återigen… så jävla typiskt

Inte för att jag Inte tycker om dom korta perioder av ”mindfulness” som jag upplever, men såhär till vardags kan jag faktiskt klara mig utan att älta all den där skiten nämnd ovan. Det är juh inte direkt så att den kommer försvinna, och om den gör det kan man va säker på att den kommer tillbaka. Om inte tiden hinner före.

Ilska

Först ska jag säga att jag inte är något underbarn, det har flera ganger hänt att jag lett och tittat henne i ögonen och skakat på huvudet; nej jag har inga pengar, fastän jag faktiskt sitter och fingrar pa en tia. Men den blicken han gav hennes rygg efter hon väldigt hövligt frågat om hon kunde få en krona så hon kanske kunde fa sova under tak inatt… Först, vem ar Han:

Medelålders man, lätt brunbränd sådär som man kan vara efter en nyligen avslutat vecka i Thailand. Kläderna avslöjar att han tjänar bra, utan tvekan över 40 000:-/månaden. Han rör sig världsvant med sina resvaskor (med hjul såklart) och pratar avslappnat med kvinnan bredvid sig om den grekiska krisen. Leendet avslojar ett par nyligen blekta vita tänder i perfekt rad.

Så tillbaka till mitt erkännande ovan; visst, ge henne inte pengar om du inte vill men titta fan inte nedlåtande på den kvinna som lever ett liv varken du eller jag troligen någonsin kommer komma nära. Hon ger dig ett leende och visar utan att skämmas upp den glipa där en framtand borde sitta, klandrar ingen utan tackar för det lilla hon får i hopp om att sova varmt inatt och visar med detta upp en människosyn som du kanske skulle må gott av att försöka ta till dig av.

Du kan va en korp med diadem

Jag är 29 år, 4 månader och 27 dagar.

jag har levt i 10741 dagar. En jävla massa dagar blir det. Fast som tur var är ju dom flesta menlösa. Folk säger dom vill ”fånga dagen”, leva i nuet, göra allting det där man borde göra för imorgon kan du vara död! Fuck off säger jag, jag ska köpa mig en vinylskiva, åka hem, lyssna på den och läsa. Strindberg kanske. Eller Stridsberg. Eller Zweig. Och inte ska här fångas nån dag, ibland ska jag titta upp från soffan istället och titta på den där dagen när den flyr ut genom fönstret, då kommer jag le lite för mig själv och fortsätta läsa.

Livet under 44

Trodde verkligen inte det skulle vara så stor skillnad. Jag menar någon minut hit eller dit? Men något har hänt, jag känner mig annorlunda mot igår; äpplet mot mina läppar smakar olikt, inte med det sagt att det är bättre, men det är något annat och bara av det kan jag njuta en stund.

10km, 43:07 minuter